Du tänder på Nikotin, Jag tänker, händer, sväljer
Som Östeuropa, Gambia, gradvis, gränslöst, glöder, gult,
Altitud, endorfin, faksimil, mätare, överslag
Och med en blick som fotografi, fast, tacksam, grafik,
En visuell grammatik kronologisk, dramaturgi, linjär, och sammansatt, alltid
Envis, lite tårögd, linserna skaver säger du men jag vet att det är din självförsvarsmekanik
Det skapar ett beroende, en bottenlös sådan, med en finstilt, fotnot längst ner
Och med en blöt, inledning, osm av någon anledning leder uppför din handled
Till en oväntad, hårfärg, ohämmat
Det fins en intention och ambition, en inbjudan som antyder bordsplacering
Fast med osäker, etikett, som kameleont härmar, grannskap
I motljus blir siluetter, svårlästa, så jag prövar att le
Stannar, talar och tillåter, andningsuppehåll, hindrar, partiklar
Leker, lindar, ger upp men inte uppgivet, lämnar, Intryck
Avtryck, Mörkblå lila sådana, njuter, noggrannt
Nämner, namn, nästan, uteslutande, slutar, fortsättning följer
Evakuerar, improviserar, impulser, imponerar, knappt
Med ett kroppspråk som avslöjar, uppsåt, det avväpnar, vill ha mer
Så jag disponerar, tid och fotsteg, vinklar, lampor och sanningen, till min egen fördel
Möblerar, smärttrösklar, målar, tavlor (nej, måltavlor) och utan karta, tar fel avfart
Krashar i, nervcentrum, förbannar, skyller på dålig skyltning (nej, varandra)
Fast ångrar, lugnar, vänder, ansvaret, misstänker, matvanor
Så jag uppskattar, på avstånd, minns, ansiktsdrag
uttryck, för likhetstecken
Och hanterar, saknad, maniskt, kategoriserar
krypterar, kommunikation, i kryddhyllan
Med, din känsla för, detaljer, kan det inte undgå dig
Definierar, upprepar, synonymer, citerar, ordspråk
Och det kan tänkas självklart att språk har ord
Bekräftar, det vakna tillståndet, med en hälsningsfras
Begränsar? bokstaverar? (nej, stammar)
Demonstrerar, konsekvens, rutin, ordning och, förmåga, till, sammanhang
Samlar, erfarenhet, mod, tillräckligt, för, att orka
Visar var gränsen går med, övertramp, eller, takhöjd
Och tryggheten, i rodnaden, ljuger, aldrig, men räcker, sällan
ändå, tillräckligt, för att stanna.
söndag 23 januari 2011
Missförstå mig rätt nu
Har ni sett någon sjunka, har ni sett någon inte få luft, har ni sett någon gå sin väg har ni stannat tillräckligt länge för att se den komma tillbaka, har ni känt någon falla, har ni ramlat på gymnastiken, gnuggat upp huden på knäna. Har ni känt något gå sönder inom loppet av en mening och försökt dölja hur mycket svider.
Har ni varit så nära någon att konturerna inte längre gått att urskilja. Har ni rest er upp för snabbt och insett att ni fortfarande sitter och bara mötte en blick. Har ni fått horisontellsvindel. Har ni simmat riktigt långt ut, tittat ner och insett hur stort det är. Havet alltså.
Har ni tappat rösten, har ni gått i cirklar och tänkt att någon gång så måste jag ju komma ikapp mig själv.
Har ni försökt kväva ett skratt, Har ni stängt dörren, svalt låset och slängt nyckeln. Har ni fakeat tacksamhet, har ni spelat kär, låtsats vara lycklig för någon annan.
Har ni känt er som en kliché, öppnat en champagneflaska sett er runt och tänkt: Vad snabbt det går. Tiden alltså. Tiden ligger medvetslös i en snödriva på nyårsafton och mumlar något om skottår. Har ni försökt förklara för främlingen du följt hela vägen hem att du bara följde rökpuffarna hans varma andedräkt lämnade efter sig. Hur skulle det inte tolkas som en invit.
Har ni skällt ut någon och insett medan ni skriker att det var du som gjorde fel.
Har ni tänkt på ironi som en naturlag, en markägare med torgskräck, en arkeolog med dammallergi, En släktforskare som har svårt att minas namn, en präst med tourettes.
Har ni använt humor som ett sätt att distansera er?
Har ni önskat det fanns en riktigt knapp-kombination för odödlighet eller en reklamationsrätt, Har ni längtat efter ett erkännande, om ni bara hade ett kvitto som visar på vad ni har köpt. Att det fanns något kausalt, en innehållsdeklaration, ett underlag, kanske halkskydd eller kontaktuppgifte, någon att ringa.
Har ni letat efter tecken?
Den där blå gnistan som uppstår när luften är sådär torr, precis innan vi nuddar varandra. Visst betyder det någonting.
Har ni längtat efter kroppsvärme, åtminstone en plusgrad. Har ni försökt minnas när det slutade kännas meningsfullt att tända ljus. Har ni tagit fel på jackan och nervsystemet gått ut och, känt det blåsa från ett annat håll och tänkt såhär känns det precis såhär.
Jag tror att ni har det.
Har ni varit så nära någon att konturerna inte längre gått att urskilja. Har ni rest er upp för snabbt och insett att ni fortfarande sitter och bara mötte en blick. Har ni fått horisontellsvindel. Har ni simmat riktigt långt ut, tittat ner och insett hur stort det är. Havet alltså.
Har ni tappat rösten, har ni gått i cirklar och tänkt att någon gång så måste jag ju komma ikapp mig själv.
Har ni försökt kväva ett skratt, Har ni stängt dörren, svalt låset och slängt nyckeln. Har ni fakeat tacksamhet, har ni spelat kär, låtsats vara lycklig för någon annan.
Har ni känt er som en kliché, öppnat en champagneflaska sett er runt och tänkt: Vad snabbt det går. Tiden alltså. Tiden ligger medvetslös i en snödriva på nyårsafton och mumlar något om skottår. Har ni försökt förklara för främlingen du följt hela vägen hem att du bara följde rökpuffarna hans varma andedräkt lämnade efter sig. Hur skulle det inte tolkas som en invit.
Har ni skällt ut någon och insett medan ni skriker att det var du som gjorde fel.
Har ni tänkt på ironi som en naturlag, en markägare med torgskräck, en arkeolog med dammallergi, En släktforskare som har svårt att minas namn, en präst med tourettes.
Har ni använt humor som ett sätt att distansera er?
Har ni önskat det fanns en riktigt knapp-kombination för odödlighet eller en reklamationsrätt, Har ni längtat efter ett erkännande, om ni bara hade ett kvitto som visar på vad ni har köpt. Att det fanns något kausalt, en innehållsdeklaration, ett underlag, kanske halkskydd eller kontaktuppgifte, någon att ringa.
Har ni letat efter tecken?
Den där blå gnistan som uppstår när luften är sådär torr, precis innan vi nuddar varandra. Visst betyder det någonting.
Har ni längtat efter kroppsvärme, åtminstone en plusgrad. Har ni försökt minnas när det slutade kännas meningsfullt att tända ljus. Har ni tagit fel på jackan och nervsystemet gått ut och, känt det blåsa från ett annat håll och tänkt såhär känns det precis såhär.
Jag tror att ni har det.
fredag 8 oktober 2010
There is no I in team, but there is one in what if
I remember, as I often do remember things with great clarity
Although in this memory, I don't know who you where, or if you where there.
I think it was you and I think you were there.
We were a team, we were kids or at least younger. And my words did not flow as eloquently as they do now. They did not have the same athletic aesthetic, And to the best of our ability the answers we came up with they had to do. Yet still to this day the best one is still 42.
We broke into this office-building
Not to steal anything, we just changed things, like the pencils and the family portraits and we switched chairs between the desks.
Just so when whoever worked there would come in on Monday morning and have that eerie feeling that something was out of place and different, but they just couldn't tell what it was…or why.
It was our revolutionary way of saying fuck you to the white collar bullys of our hometown.
Nothing going on here in your ordinary life, its just how you arranged it.
And then BLITZKRIEG!
(Kalimar, Kalimar)
…yeah, its was beautiful, good times. And maybe the reality didn't reflect what had happened but that was how we liked to pictured it.
But I cannot rid myself of this haunting phrase as they say "All good things must come to an end"
But then again who are they? the ones that said things like that
Cause I don't remember hearing anyone actually say that. So what Makes that statement true. It is like when you look in one of those books, thats always in the bathroom in your parents summerhouse. Ahh yes famous words, Spoken by..."unkown"...or "anonymous"...
Maybe, this is just a maybe.
Maybe it doesn't mean anything or its just so stupid that no one wanted to take credit for having thought of it.
To qualify as a word of wisdom, you have to do better than "anonymous" or "unknown". So no, Fuck they fuck all good things must come to an end. All good things must not come to an end, You can quote me on that!
Good things happen and they stay that way, even if you don't remember them correctly
So yes, well Anyhow, However, Havin' said that, Having that in mind, be so as it may, nevertheless
Fact is;
There is no I in team but there is is one in What if.
So what if there was one in team?
I would have wanted it to be you.
Although in this memory, I don't know who you where, or if you where there.
I think it was you and I think you were there.
We were a team, we were kids or at least younger. And my words did not flow as eloquently as they do now. They did not have the same athletic aesthetic, And to the best of our ability the answers we came up with they had to do. Yet still to this day the best one is still 42.
We broke into this office-building
Not to steal anything, we just changed things, like the pencils and the family portraits and we switched chairs between the desks.
Just so when whoever worked there would come in on Monday morning and have that eerie feeling that something was out of place and different, but they just couldn't tell what it was…or why.
It was our revolutionary way of saying fuck you to the white collar bullys of our hometown.
Nothing going on here in your ordinary life, its just how you arranged it.
And then BLITZKRIEG!
(Kalimar, Kalimar)
…yeah, its was beautiful, good times. And maybe the reality didn't reflect what had happened but that was how we liked to pictured it.
But I cannot rid myself of this haunting phrase as they say "All good things must come to an end"
But then again who are they? the ones that said things like that
Cause I don't remember hearing anyone actually say that. So what Makes that statement true. It is like when you look in one of those books, thats always in the bathroom in your parents summerhouse. Ahh yes famous words, Spoken by..."unkown"...or "anonymous"...
Maybe, this is just a maybe.
Maybe it doesn't mean anything or its just so stupid that no one wanted to take credit for having thought of it.
To qualify as a word of wisdom, you have to do better than "anonymous" or "unknown". So no, Fuck they fuck all good things must come to an end. All good things must not come to an end, You can quote me on that!
Good things happen and they stay that way, even if you don't remember them correctly
So yes, well Anyhow, However, Havin' said that, Having that in mind, be so as it may, nevertheless
Fact is;
There is no I in team but there is is one in What if.
So what if there was one in team?
I would have wanted it to be you.
tisdag 1 juni 2010
1234
1) Jag lär mig gå. Jag lär mig tala, se, känna och falla framåt som aldrig förr. Jag vågar hoppas på att du möter mig.
Utan att se mig om, lita på att du fortfarande står bakom.
Jag önskar tusen gånger hålla din hand och känna den krampa lika hårt som min.
2) Du gör trottoaren trygg med bestämda steg, ser var kanten går. Din varma andedräkt i den kalla luften signalerar för en sekund var du kommer ifrån. Du minns varje ord, glömmer aldrig bort var nästa möte sker. Du önskar krampen kunde släppa.
3) Om rädslan tillåter, tar tillbaka allt elakt som gjorts. Om dagarna finns, förtjänar vi få älska varje sekund. Om försvaret sprängs, dras saknaden ut i ljuset. Om hänsynen hittar rätt, kan behoven mäta sig lika. En önskan som talas av två röster men är densamma.
4) Vi stelnar, som upphettad lera. Våra kroppar som kugghjul, händerna kupade runt varandras ögon. Tvinnar ord in i varandras mest blödande sår. Omöjlig att fly den andres våld. Vi önskar allt och musklerna slappnar av.
Utan att se mig om, lita på att du fortfarande står bakom.
Jag önskar tusen gånger hålla din hand och känna den krampa lika hårt som min.
2) Du gör trottoaren trygg med bestämda steg, ser var kanten går. Din varma andedräkt i den kalla luften signalerar för en sekund var du kommer ifrån. Du minns varje ord, glömmer aldrig bort var nästa möte sker. Du önskar krampen kunde släppa.
3) Om rädslan tillåter, tar tillbaka allt elakt som gjorts. Om dagarna finns, förtjänar vi få älska varje sekund. Om försvaret sprängs, dras saknaden ut i ljuset. Om hänsynen hittar rätt, kan behoven mäta sig lika. En önskan som talas av två röster men är densamma.
4) Vi stelnar, som upphettad lera. Våra kroppar som kugghjul, händerna kupade runt varandras ögon. Tvinnar ord in i varandras mest blödande sår. Omöjlig att fly den andres våld. Vi önskar allt och musklerna slappnar av.
Sakernas tillstånd
Pupillen vidgas. Känslan drar åt. Hjärtat öppnas och bensinpriset stiger. Andningen ökar. Viljan segrar. Stämbanden vibrerar. Marken skälver. Rädslan skenar. Vuxna pratar. Muslimer skriker. Du mumlar. Barnen är elaka. Politikern undanhåller. Marknadschefen pekar. Sjukdomen tar över. Livscoachen ger upp. Biståndsarbetaren tar nya tag. Rymden tar slut.
Cykelkedjan hoppar av. Vykortet kommer bort. Maneterna hänger med. Årstiden gör ett segervarv. Ansvaret rymmer hemifrån. Gråten fastnar i halsen. Bröllopet ställer in. Handen glömmer sin plats. Regnet störtar, med dödsförakt, skriker TJOHOO!!
Adoptionsbyrån har REA. Ta två för en. Tillgång och efterfrågan kommer inte överens. Mobbaren slår hårdast. Tålamodet fegar ur. Fallskärmen ångrar sig. Sanningen speglar opinionen. Opinionen säger: Skoja bara. Nazisten vinkar frenetiskt. Missförståndet gör entré. Orden räcker inte till. Talfelet skyller på språkbristningen. Ordförrådet vet sina begränsningar. Kommateringen önskar den var en punkt. Punkten önskar att den var utropstecknet. Utropstecknet vill egentligen bara viska ömt, bara en gång.
Polarisen byter om. Matadoren har scenskräck. Verkligheten spelar svårtolkad. Dammråttor är flockdjur. Radioaktiviteten muterar. Små grodorna, små grodorna, Ej svansar hava de. Profeten misstolkas. Folkmordet får sin förklaring. Bensinpriset stiger lite till. Kåtheten går i repris. Fläckarna går inte bort. Beteendevetaren säger: Jag vet inte.
Månlandningen skryter. Reklamen ljuger. Sharon-frukterna skäms över sitt ursprung. Israel sätter dammet i halsen. Genpoolen är skitig. Pythagoras sats handlar egentligen om sperma. Bergsgorillan känner sig utrotningshotad. Maskrosen känner sig ouppskattad.
Slemhinnorna hinner inte med. Immigrationsverket kryssar i. Samlaget lagstadgas. Hjärnblödningen sitter dåligt. Kontoutdraget säger: Nej! Naiviteten säger: Hoppsan!
Överdosen överdriver. Koffeinet orkar lite mer. Masochisten ber om mer. Beroendet tar aldrig slut. Slumpen gör aldrig fel. Hela havet stormar. Kärleken låter sig inspireras. Allt får fart. Riktningen finns överallt.
Cykelkedjan hoppar av. Vykortet kommer bort. Maneterna hänger med. Årstiden gör ett segervarv. Ansvaret rymmer hemifrån. Gråten fastnar i halsen. Bröllopet ställer in. Handen glömmer sin plats. Regnet störtar, med dödsförakt, skriker TJOHOO!!
Adoptionsbyrån har REA. Ta två för en. Tillgång och efterfrågan kommer inte överens. Mobbaren slår hårdast. Tålamodet fegar ur. Fallskärmen ångrar sig. Sanningen speglar opinionen. Opinionen säger: Skoja bara. Nazisten vinkar frenetiskt. Missförståndet gör entré. Orden räcker inte till. Talfelet skyller på språkbristningen. Ordförrådet vet sina begränsningar. Kommateringen önskar den var en punkt. Punkten önskar att den var utropstecknet. Utropstecknet vill egentligen bara viska ömt, bara en gång.
Polarisen byter om. Matadoren har scenskräck. Verkligheten spelar svårtolkad. Dammråttor är flockdjur. Radioaktiviteten muterar. Små grodorna, små grodorna, Ej svansar hava de. Profeten misstolkas. Folkmordet får sin förklaring. Bensinpriset stiger lite till. Kåtheten går i repris. Fläckarna går inte bort. Beteendevetaren säger: Jag vet inte.
Månlandningen skryter. Reklamen ljuger. Sharon-frukterna skäms över sitt ursprung. Israel sätter dammet i halsen. Genpoolen är skitig. Pythagoras sats handlar egentligen om sperma. Bergsgorillan känner sig utrotningshotad. Maskrosen känner sig ouppskattad.
Slemhinnorna hinner inte med. Immigrationsverket kryssar i. Samlaget lagstadgas. Hjärnblödningen sitter dåligt. Kontoutdraget säger: Nej! Naiviteten säger: Hoppsan!
Överdosen överdriver. Koffeinet orkar lite mer. Masochisten ber om mer. Beroendet tar aldrig slut. Slumpen gör aldrig fel. Hela havet stormar. Kärleken låter sig inspireras. Allt får fart. Riktningen finns överallt.
Staden av ord
Jag ser en stad av ord, byggt av alfabetet, konstruerat av språket. Där arkitekten är typsättaren och skolan rättstavningsprogrammet. På hospitalet vårdas endast dyslektiker och analfabeter, medan receptfria lexikon och ordböcker säljs på apoteket.
I staden av ord har varje stadsel sitt eget typsnitt, olika marginaljusteringar och tempus. Varje byggnad uttrycker sin egen författares språk, ett fuskbygge kan identifieras av syftningsfel och inskjutna bisatser.
Jag ser radhus som synonymer, en upprepning av en kollektiv vilja.
Jag ser en stad som inte bara existerar på grund av orden, utan är orden, levandegörs av dem, andas, viskar, diskuterar, argumenterar och ibland höjer rösten.
Jag ser en stad av ord där asfalten breder ut sig som ett tryggt mantra vilket staden vilar på, kalla det intention, kalla det avsikt. Jag ser byggnader sammanhållna av ordet, cementerade med versaler, isolerade med gemener och dekorerade med superlativ, öppna fönster som utropstecken. En olåst dörr blir ett kolon.
Jag ser en stad av ord där höghusen talar maktspråk. Trapphusen som stigande och dalande melodier håller samman dialekterna och leder in i olika dialoger, bildar nya meningar. Våningarna skiljs med ett radbryt.
I källaren finns det outtalade, det som inte sägs eller en och annan lögn. Ett trasigt lysrör kommunicerar med morse signaler. Anslagstavlan agerar ledningscentral för envägsdialogerna.
Kollektivtrafiken är transportmedel för de ord som behöver sägas ansikte mot ansikte. Tunnelbanerälsen är stadens stämband , när staden harklar sig, stammar och snubblar på orden uppstår signalfel.
Graffitin på husen är ett försök att sätta ord på ord. Att ta tillbaka ordet och göra det till sitt. Ibland måste vissa byggnader rivas, som om någon ändrade sin åsikt, reviderade och omformulerade sig.
I staden av ord är dansgolven på klubbarna fyllda av kroppspråk, takten som rytmen i versmått.
Jag ser en stad av poesi.
I staden av ord har varje stadsel sitt eget typsnitt, olika marginaljusteringar och tempus. Varje byggnad uttrycker sin egen författares språk, ett fuskbygge kan identifieras av syftningsfel och inskjutna bisatser.
Jag ser radhus som synonymer, en upprepning av en kollektiv vilja.
Jag ser en stad som inte bara existerar på grund av orden, utan är orden, levandegörs av dem, andas, viskar, diskuterar, argumenterar och ibland höjer rösten.
Jag ser en stad av ord där asfalten breder ut sig som ett tryggt mantra vilket staden vilar på, kalla det intention, kalla det avsikt. Jag ser byggnader sammanhållna av ordet, cementerade med versaler, isolerade med gemener och dekorerade med superlativ, öppna fönster som utropstecken. En olåst dörr blir ett kolon.
Jag ser en stad av ord där höghusen talar maktspråk. Trapphusen som stigande och dalande melodier håller samman dialekterna och leder in i olika dialoger, bildar nya meningar. Våningarna skiljs med ett radbryt.
I källaren finns det outtalade, det som inte sägs eller en och annan lögn. Ett trasigt lysrör kommunicerar med morse signaler. Anslagstavlan agerar ledningscentral för envägsdialogerna.
Kollektivtrafiken är transportmedel för de ord som behöver sägas ansikte mot ansikte. Tunnelbanerälsen är stadens stämband , när staden harklar sig, stammar och snubblar på orden uppstår signalfel.
Graffitin på husen är ett försök att sätta ord på ord. Att ta tillbaka ordet och göra det till sitt. Ibland måste vissa byggnader rivas, som om någon ändrade sin åsikt, reviderade och omformulerade sig.
I staden av ord är dansgolven på klubbarna fyllda av kroppspråk, takten som rytmen i versmått.
Jag ser en stad av poesi.
Sitt ner i båten!
Hörru, Kuksugare
Det är en stoväxt arier som tycker att jag tar för mycket plats i baren. Och jag undrar om han har mist sitt förstånd eller om han bara är missförstådd. För i min umgängeskrets är inte en kuksugare nödvändigtvis något dåligt.
Så jag tänker, han kanske menade det som en fråga...
Hörru, Kuksugare?
Men det gör han inte, Så inbillar mig att jag kan utbilda honom.
Lugna ner dig. Jag ser att du läcker av intimitetsproblem. Jag ser igenom dina nödlösningar. Du letar nödutgångar, ett CTRL-ALT-DELETE för empatin, som låtsatskompisar och tredjehandskontrakt, plastblommor. Du vill ha ett rättstavningsprogram för kuraget, en aoutopilot för självklarheter som ingen behöver förklara.
Men skärp dig!
Det är aldrig någons fel. Ingen vill stå till svars. Alla vill festa men ingen vill stanna och städa.
Jag ljög inte, det var orden som kom ut i fel ordning.
Jag skrek inte det var mina stämband som vibrerade i otakt.
Jag är inte vilse det är min gata som hela tiden flyttar på sig.
Jag är inte full, Jag är okej, det var asfalten som kom upp slog mig i ansiktet.
Kafferingar i anteckningsblocket är inte ett tecken på effektivitet, mer ofta ett strömavbrott i motoriken.
Det räcker inte att visa framtänderna, ibland måste du visa framfötterna. Att du harklar dig innan du talar räknas inte som god retorik. Jag ser igenom din språkliga ateism, om du inte själv tror på vad du säger, hur ska du kunna övertyga mig?
Kom igen!
Jag vet att trängselavgiften är till bara för att få oss känna oss mindre ensamma. Jag vet inte vad dem har sagt till er men ta inte emot godis eller organ från främlingar det kan sluta med att du känner något du inte var beredd på.
När jag var liten så hade jag sönder en porslinskruka men limmade ihop den i smyg, fast gråtandes erkände allt för min mamma trots att den såg helt ny ut. För jag visste vart sprickorna fanns. Jag kan ofta undra vart den sortens ärlighet tog vägen. Om det bara var vårdslösheten som stannade kvar.
Så sitt ner i båten!
Det är en stoväxt arier som tycker att jag tar för mycket plats i baren. Och jag undrar om han har mist sitt förstånd eller om han bara är missförstådd. För i min umgängeskrets är inte en kuksugare nödvändigtvis något dåligt.
Så jag tänker, han kanske menade det som en fråga...
Hörru, Kuksugare?
Men det gör han inte, Så inbillar mig att jag kan utbilda honom.
Lugna ner dig. Jag ser att du läcker av intimitetsproblem. Jag ser igenom dina nödlösningar. Du letar nödutgångar, ett CTRL-ALT-DELETE för empatin, som låtsatskompisar och tredjehandskontrakt, plastblommor. Du vill ha ett rättstavningsprogram för kuraget, en aoutopilot för självklarheter som ingen behöver förklara.
Men skärp dig!
Det är aldrig någons fel. Ingen vill stå till svars. Alla vill festa men ingen vill stanna och städa.
Jag ljög inte, det var orden som kom ut i fel ordning.
Jag skrek inte det var mina stämband som vibrerade i otakt.
Jag är inte vilse det är min gata som hela tiden flyttar på sig.
Jag är inte full, Jag är okej, det var asfalten som kom upp slog mig i ansiktet.
Kafferingar i anteckningsblocket är inte ett tecken på effektivitet, mer ofta ett strömavbrott i motoriken.
Det räcker inte att visa framtänderna, ibland måste du visa framfötterna. Att du harklar dig innan du talar räknas inte som god retorik. Jag ser igenom din språkliga ateism, om du inte själv tror på vad du säger, hur ska du kunna övertyga mig?
Kom igen!
Jag vet att trängselavgiften är till bara för att få oss känna oss mindre ensamma. Jag vet inte vad dem har sagt till er men ta inte emot godis eller organ från främlingar det kan sluta med att du känner något du inte var beredd på.
När jag var liten så hade jag sönder en porslinskruka men limmade ihop den i smyg, fast gråtandes erkände allt för min mamma trots att den såg helt ny ut. För jag visste vart sprickorna fanns. Jag kan ofta undra vart den sortens ärlighet tog vägen. Om det bara var vårdslösheten som stannade kvar.
Så sitt ner i båten!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)